Dialektisk beteendeterapi, förkortad DBT, utformades till en början för att behandla personer med emotionell instabil personlighetsstörning. Personer med den här typen av problematik, även kallade borderline, har ofta problem med att finna sin identitet, kroniska tomhetskänslor samt en intensiv eller överkontrollerad ilska. De har svårigheter med att reglera sina känslor, och kan exempelvis bli väldigt upprörda över något till synes trivialt. Det är en patientgrupp som ofta ägnar sig åt suicidala beteenden och antalet självmordsförsök är stort. Numera används DBT även för andra patientgrupper, exempelvis missbruk, ätstörning och posttraumatisk stressyndrom.
Vad grundar sig DBT i?
Den amerikanska professorn Marsha Linehan är grundaren av DBT. Idag är det den behandling för emotionellt instabil personlighetsstörning med störst vetenskapligt stöd. I behandlingen har Linehan sammanvävt inlärningsteori med dialektisk filosofi och zenbuddistisk filosofi. Västerländsk psykoterapi möter alltså här österländsk filosofi. Behandlingen syftar primärt till att minska självmords- och självskadebeteende. Övergripande handlar DBT om att hitta en balans mellan förändring och acceptans samt flexibilitet och stabilitet. I behandlingsarbetet måste terapeut och annan personal skifta mellan att vara stödjande och krävande. På längre sikt syftar behandlingen till att lära patienten hantera sin vardag och skapa en meningsfull tillvaro.
DBT förklarar uppkomsten av emotionellt instabil personlighetsstörning utifrån en biosocial teori. Förklaringsmodellen menar att både människans biologi, det vill säga våra gener, och sociala värld resulterar i en känslomässig sårbarhet och icke-bekräftande omgivning. Denna sårbarhet innebär att en person ibland inte har tillräckligt med resurser, varken fysiskt eller psykiskt, för att hantera starka känslor som då blir omöjliga att värja sig emot. En icke-bekräftande omgivning kan vara en familj som kommunicerar att personens reaktioner, exempelvis ett raserianfall, är felaktiga eller obegripliga. Detta leder i sin tur till att personen saknar förmågor för att hantera sina känslor. Man vet helt enkelt inte vad man ska göra när man blir arg, vilket ibland resulterar i en emotionell instabil personlighetsstörning. Inom DBT vill man lära patienten att lita på sina egna känslor. Man övar sig också på nya sätt att reglera dessa på.
Ordet dialektik i dialektisk beteendeterapi betyder att man ställer patientens olika argument mot varandra, för att på så sätt nå nya insikter. Dessa dialektiker kan vara att personen samtidigt vill leva och dö, eller både älskar och hatar en person. Genom att prata om dessa två motsatser kan patienten få en djupare förståelse för hur komplicerat känslolivet kan vara, och ibland ska vara. Man vill få patienten att förhålla sig nyanserat till saker och ting; att se de gråa nyanserna istället för bara det svarta eller vita. Den mest grundläggande dialektiken är den mellan acceptans (av sig själv, andra och livet i stort) och förändring. Behandlingen går ut på att lära sig att ta andra perspektiv, att lära sig att flera åsikter kan vara sanna samt att allt är föränderligt.
Hur går en DBT-behandling till?
Dialektisk beteendeteori är en omfattande behandling som vanligtvis pågår i två år. Uteblir patienten från behandlingen fyra gånger i rad så får han eller hon inte fortsätta. DBT betraktas som en teambehandling där alla behandlare ansvarar för teamets samtliga patienter. Man ser terapeut och patient som likvärdiga människor som bygger på äkta reaktioner; blir terapeuten påverkad av något som patienten säger eller gör så ska detta kommuniceras till patienten. I den vanliga standardbehandlingen för DBT ingår individualterapi, färdighetsträning, telefonstöd, konsultationsteam, familjeband samt eventuellt andra typer av behandling. Individualterapin sker en gång i veckan. Man utgår ifrån ett veckokort som patienten har med sig till varje session och där man går igenom den senaste veckans olika händelser.
Övningar som äger rum inom individualterapin är kedjeanalyser som går ut på att identifiera en händelse utifrån hur den startade, kändes och vilka konsekvenserna blev. Man tränar på att finna olika lösningar till problem som dykt upp och gör en krislista med saker som patienten kan göra när olika typer av kriser dyker upp. Färdighetsträningen sker främst i grupp, två timmar varje vecka. Den går ut på att lära sig nya färdigheter, exempelvis reglera sina känslor och bevara sina relationer. Detta sker bland annat med hjälp av medveten närvaro och acceptans. Medveten närvaro, eller mindfulness, handlar kortfattat om att icke-dömande observera och beskriva vad som händer i kroppen och tankarna i nuet.
Acceptans handlar om att sluta kämpa för att förändra saker som redan ägt rum och istället villigt acceptera dessa erfarenheter. Inom färdighetsträningen diskuterar, övar och rollspelar man utifrån ett skrivet material. Telefonstödet innebär att patienten vid olika typer av kriser kan ringa till sin terapeut. Det finns dock vissa regler för hur ofta och när patienten får ringa. Familjeband är en typ av anhöriggrupp där föräldrar, syskon eller vänner får träna på att göra egna färdighetsövningar. Patienten väljer själv vem som ska bjudas in till dessa möten. Andra typer av åtgärder kan exempelvis vara behandling av fysiska sjukdomar eller kontakt med Socialtjänsten.
Behandlingens fem faser
DBT-behandlingen består av fem faser. I den första fasen, även kallad förberedelsefasen, får patienten en omfattande presentation av behandlingen som resulterar i att mål med behandlingen fastställs. Därefter börjar man i fas 1 att jobba med allvarliga problembeteenden; att minska eller få bort självskador, suicidala tankar och handlingar. När man har kommit tillrätta med de livshotande beteendena övergår man till terapistörande beteenden, som att patienten inte kommer till sessionen eller inte samarbetar. Slutligen arbetar man med livskvalitétsstörande beteenden, som dysfunktionella relationer, samt beteendeförmågor, exempelvis lära sig hantera stress och känsloreglering. Vissa patienter stannar i denna fas i över ett år.
I fas 2 börjar man blicka bakåt och bearbeta tidigare trauman för att lära sig leva med dem. Därefter börjar man titta framåt och arbeta med vardagsproblem, exempelvis finna en vettig sysselsättning, ett boende eller givande intressen. I den sista fasen fokuserar behandlingen på att finna en bestående mening i livet. Man försöker hitta en varaktig livsvilja och motivation för sitt liv. Det övergripande målet med hela behandlingen är att patienten så småningom ska skapa ett liv värt att leva.
För vem passar DBT-behandling?
Som redan nämnts är DBT i första hand utformad för emotionell instabil personlighetsstörning. Men idag används den även för andra patientgrupper som självskadar sig, har problem med relationer och upplever svårigheter med att reglera sina känslor. Behandlingen är i grunden lika men kan se lite olika ut beroende på vilken typ av svårigheter patientgruppen uppvisar. Personer som lider av PTSD, posttraumatisk stressyndrom, lider ofta av mardrömmar, koncentrationssvårigheter och flashbacks. För denna patientgrupp fokuserar man inom DBT på att utveckla en förtroendefull relation mellan patienten och terapeuten samt lär ut färdigheter får att kunna reglera känslor och symptom sammankopplade med diagnosen. Med hjälp av DBT lär sig dessa patienter att analysera sina känslor och kontrollera sitt beteende. De tränar på stresshantering, medveten närvaro och känsloreglering med utgångspunkt i sitt vardagsliv