Videosamtal vs. fysiska terapisamtal – det här säger den senaste forskningen

Videomöten i olika former har, på gott och ont, blivit en del av mångas vardag under det gångna året. Även terapin har flyttat in i skärmen. Men hur påverkar det behandlingseffekten? Och kan det verkligen ge samma känsla att gå i terapi hemma framför datorskärmen, som att slå sig ned i fåtöljen i terapirummet?


Text: Charlotte Ulfsparre, leg. psykolog och leg. psykoterapeut Ahum


När coronapandemin slog till för lite mer än ett år sedan ökade andelen psykoterapier som genomförs via video dramatiskt. Terapi på distans är dock ingen ny företeelse. I vissa delar av världen, där avstånden är stora, blev det redan för många år sedan ett självklart alternativ. Exempelvis Australien och USA har länge legat i framkant både i att erbjuda terapi genom videosamtalstjänster och att forska om behandlingseffekterna. Alldeles nyligen publicerades en stor forskningsstudie som undersökte effekterna av psykoterapi via video jämfört med på fysisk mottagning. Studien är en så kallad metaanalys, vilket innebär att man samlar resultaten från många olika tidigare studier för att kunna dra säkrare slutsatser än en enstaka studie kan ge. De forskningsstudier som ingick hade genomförts i flera olika länder, för varierande typer av psykologiska besvär, och med flera olika slags terapier. Resultaten visar att det inte gör någon skillnad för behandlingseffekten om terapin sker via video eller med fysiska besök. 

Blir relationen till terapeuten sämre med videosamtal?

Ett vanligt orosmoment i videoterapi är att relationen mellan terapeut och klient inte ska bli lika bra som när behandlingen sker i fysiska möten. Kan en terapeut på en datorskärm verkligen skapa tillräcklig trygghet för klienten att våga konfronteras med svåra känslor, och visa sig sårbar? Ja, enligt forskningen går det lika bra. De som gått i videoterapi bedömer generellt den terapeutiska alliansen, d.v.s. samarbetsrelationen mellan terapeut och klient, som precis lika stark som de som behandlats i fysiska möten.

Se till att minska störningsmomenten

Förutsatt att tekniken fungerar som den ska verkar det alltså inte vara någon större skillnad att gå i videoterapi jämfört med på “det gamla vanliga sättet”. När tekniken strular eller uppkopplingen inte räcker till kan det självklart bli ett störningsmoment som kan behöva hanteras i terapin. Ett annat tekniskt störningsmoment kan vara att se sig själv under samtalet, vilket man ofta gör i de olika plattformar som finns tillgängliga idag. Det skulle kunna liknas vid att terapeuten i det fysiska mottagningsrummet satt upp en spegel bredvid sig, som du hela tiden ser dig själv i. Ganska störande, och lätt att bli distraherad av!

Den största skillnaden mellan videoterapi och terapi på en fysisk mottagning är dock klientens miljö. Istället för att mötet sker i ett mottagningsrum där ni nästan garanterat inte kommer att bli störda, är det upp till klienten att skapa sitt eget “terapirum”. Det finns både fördelar och nackdelar med det. 

Lättare att öppna upp sig i en trygg hemmiljö

En självklar fördel i pandemitider är den minskade smittorisken. Du behöver inte ta dig till en fysisk mottagning, utan kan genomföra terapin hemifrån. Att slippa åka fram och tillbaka till mottagningen sparar dessutom tid – något som kan vara helt avgörande för att ens kunna gå i en regelbunden terapi. Om du som klient har en trygg hemmiljö, där du har möjlighet att sitta ostörd under hela terapisessionen, kan det också kännas lättare att öppna dig jämfört med på terapeutens mottagning. Flera klienter och terapeuter har vittnat om denna effekt. För klienter som arbetar med exponering i sin terapi kan videoformatet ge fördelen att terapeuten lättare kan vara med på exponeringar som genomförs i klientens hem eller någon annanstans.

Sitter man på sin arbetsplats under sin terapisession kanske det inte känns så avslappnat, även om man hittat ett avskilt rum. Ibland är störningsrisken hög i hemmet. Om du exempelvis har små barn som vill komma in till dig kan det vara svårt att fokusera på terapin. Och är hemmiljön otrygg kan det vara direkt olämpligt att videoterapin sker där. De som exempelvis lever med en kontrollerande partner kan, helt utan terapeutens vetskap, bli utsatta för att partnern övervakar terapin. 

Tänk på detta inför ditt nästa terapisamtal över video

Sammanfattningsvis kan man säga att det inte är någon skillnad mellan videoterapi och fysiska möten när det gäller de centrala psykoterapeutiska komponenterna. Men tekniken och den fysiska miljön kan ibland bli problematiska. För att som klient få ut så mycket som möjligt av din videoterapi, fundera lite extra över dessa punkter: 

  • Var ska du sitta under terapin? Känner du dig avslappnad och trygg där?

  • Vilka potentiella störningsmoment finns i din fysiska miljö? Kan du se till att du inte blir störd av någon under tiden terapin pågår? 

  • Hur är internetuppkopplingen, och vilken teknik kommer du att använda? Fundera på hur det blir för dig att använda en dator eller surfplatta som du kan ställa upp någonstans, jämfört med att sitta med din telefon i handen. Vad hjälper dig att fokusera på terapin?

  • Har du notiser och aviseringar som kan dyka upp lite när som helst? Stäng i så fall av dem under samtalet.

  • Störs du det minsta av att se dig själv under videosamtal? Klicka bort bilden om det går, sätt annars en post-it eller liknande över bilden.

Ahum
29 april, 2021
Laddar...