Hem  »  Blogginlägg   »   Tema: Relationer – Anknytning

Tema: Relationer – Anknytning

Relationer är ett ständigt återkommande tema i kliniska sammanhang på Ahum. Det är också ett tema som uppskattas av er, våra läsare och följare på sociala medier. Oavsett om det handlar om relationen till sig själv, kärleks- och vänskapsrelationer eller den relation vi har med bekanta, kollegor eller kursare så spelar de en viktig roll i vårt psykiska mående. I “Tema: Relationer” kommer vi ta upp relevanta psykologiska begrepp ur ett relationsperspektiv. Först ut är anknytning.

Definitionen av anknytning är enligt psykologiguiden det emotionella band som uppstår mellan ett barn och en nära vuxen, vanligtvis en förälder. Termen myntades av den engelske psykoanalytikern John Bowlby och teorin vidareutvecklades av bland andra den amerikanske utvecklingspsykologen Mary Ainsworth. Teorin menar att barn redan från födseln knyter an emotionellt till deras primära vårdnadshavare, vanligtvis barnets mamma. Även barnets pappa eller annan nära vuxen kan anta rollen som primär anknytningsperson

Den primära anknytningspersonen fyller en viktig funktion i barnets utveckling. Två centrala begrepp inom anknytning är trygg bas och säker hamn. Det är anknytningspersonens primära uppgift att utgöra en trygg bas för barnets utforskande samt att fungera som en säker hamn barnet kan återvända till. Om anknytningspersonen brister i detta avseende kan det få kritiska konsekvenser för barnets fortsatta utveckling.

Anknytningsmönster och relationer

Beroende av anknytningspersonens omvårdnad utvecklar barn olika anknytningsmönster. Dessa ligger till grund för barnets fortsatta utveckling och följer med genom hela livet. Om anknytningspersonen tar god hand om barnet utvecklas en trygg anknytning. Om omvårdnaden är bristfällig kan barnet utveckla en otrygg eller desorganiserad anknytning. Anknytningsmönster är starkt förankrade i barndomen, men går att arbeta med terapeutiskt i vuxen ålder. 

Majoriteten av alla barn växer upp under goda förutsättningar och utvecklar en trygg anknytning. När två personer med trygg anknytning möts uppstår problem i relationen mer sällan. Personer med otrygg eller desorganiserad anknytning löper en större risk att stöta på fler eller svårare problem i relation med andra, något som nedan kommer att illustreras med påhittade exempel. 

Trygg anknytning

Ett barn med en trygg anknytning lever med vetskapen om att de alltid kan återvända till anknytningspersonens trygga hamn. Barnet är därför mer benäget att utforska omvärlden och får goda möjligheter att utvecklas. En trygg anknytning ligger till grund för en sund självkänsla och goda, långvariga relationer med andra i vuxen ålder. 

Otrygg-Undvikande anknytning

Ett barn med en undvikande anknytning har en upplevelse av att anknytningspersonen helt eller delvis brister i att tillgodose barnets emotionella behov. Barnet visar detta genom att bli mer tillbakadraget och uppvisa färre emotionella behov. En undvikande anknytning kan i vuxen ålder leda till problem med att öppna sig, närhet till andra samt ett ointresse av både sociala och intima relationer. 

Nina och Martin, ett par i 30-årsåldern, har dejtat i över tre månader och Martin känner sig redo för att ta relationen till nästa steg men Nina tvekar. Trots att de trivs mycket bra i varandras sällskap och uppfyller varandras krav på en potentiell partner känner Nina ett inre motstånd till att “binda sig”. Nina växte upp med frånvarande föräldrar och fick sällan sina emotionella behov tillgodosedda – hon kände sig mest i vägen. På grund av det har hon omedvetet utvecklat ett avståndstagande förhållningssätt till känslor i vuxen ålder. Martins trygga önskemål om att inleda en relation kommer i konflikt med Ninas otrygga behov av att distansera sig från både sina egna och Martins känslor.

Otrygg-Ambivalent anknytning 

Ett barn kan utveckla en ambivalent anknytning om anknytningspersonen är oförutsägbar eller svår att läsa av. Samspelet sker på anknytningspersonens villkor snarare än utifrån barnets behov, vilket kan leda till att barnet inte utvecklar ett förtroende för sin egen förmåga att reglera både sitt inre och sin yttre omvärld. Detta kan resultera i att en del barn blir passiva medan en del blir mer utåtagerande. 

I vuxen ålder kan en ambivalent anknytning antingen leda till emotionellt undvikande eller ett känslomässigt utagerande. Det kan leda till relationsproblem såsom oro eller svartsjuka i relationer med andra och separationsångest när en relation tar slut. 

Efter uppbrottet från sin partner har Rasmus, 23, blivit närmast besatt av att analysera vad som gick fel. Han har granskat alla sociala medier efter bevis på att hans före detta träffat någon annan och att det är därför relationen tog slut. Victor, 24, som fått utstå många samtal och sms mitt i natten kan inte förstå varför Rasmus fortsätter att kontakta honom – när det var Rasmus själv som valde att avsluta relationen. Rasmus oförutsägbara uppväxt har följt med honom in i hans relationer i vuxen ålder. Känslorna svänger mycket och oro och svartsjuka har en tendens att ta över Rasmus inre. På grund av detta har han hamnat i ett mönster av att impulsmässigt avsluta relationer för att i efterhand ångra sig.

Desorganiserad anknytning

Ett barn med desorganiserad anknytning är ofta förvirrat och oberäkneligt. Det kan uppvisa motsägelsefulla beteenden som att gång på gång närma sig anknytningspersonen trots att barnet vid upprepade tillfällen blir avvisat. Samspelet med anknytningspersonen är till stor del är grundat i rädsla. 

En desorganiserad anknytning kan i vuxen ålder leda till både undvikande och avvisande reaktioner och många har svårt att etablera sunda, långvariga relationer med andra. Det kan finnas en omedveten benägenhet att själv anta rollen som förälder eller barn gentemot en partner i en kärleksrelation i vuxen ålder.

Jonas, 44, har ett riskbruk av alkohol och hans fru Viveca, 46, har blundat för problemet allt för länge. Viveca växte själv upp med beroendeproblematik i familjen och i relationen med Jonas har hon omedvetet antagit rollen som den tillgivna mor hon själv alltid saknat. Viveca har fastnat i ett medberoende och i tron om att det hon gör är för Jonas bästa har den riktiga problematiken hamnat i skymundan och gradvis trappats upp. 

Dessa fiktiva fallexempel illustrerar hur olika anknytningsmönster skulle kunna interagera med varandra i en relation. Viktigt att komma ihåg är att denna förenkling av verkligheten inte behöver stämma överens med just din eller någon annans situation. Anknytningsteori bör betraktas som just en teori av många potentiella och inte som en absolut sanning. 

Blev du intresserad av att lära dig mer om anknytning och hur det påverkar oss och våra relationer i vuxen ålder? Vi på Ahum rekommenderar boken Hemligheten: från ögonkast till varaktig relation där författarna med utgångspunkt från de senaste årens psykologiska forskning skriver om hur vi kan påverka våra förutsättningar för att hitta en partner och skapa varaktiga relationer.

Om du vill ha hjälp med din ankknytning av en professionell finns det på Ahum över 450 anslutna psykologer och psykoterapeuter. Testa att bli matchad med rätt terapeut för dig här

Menu