Hem  »  Blogginlägg   »   PMS och PMDS – Vad är skillnaden och vilka behandlingar finns det?

PMS och PMDS – Vad är skillnaden och vilka behandlingar finns det?

PMS, premenstruellt syndrom, har nog alla hört talas om – och många upplevt. En del drabbas dock mycket värre än andra. Premenstruellt Dysforiskt Syndrom kallas den svårare formen av PMS, där särskilt de psykologiska symptomen blir så uttalade att livet påverkas rejält negativt.

PMDS innebär att man har minst fem av följande symptom innan mens: 

  1. Påtaglig affektlabilitet (humörsvängningar)
  2. Påtaglig irritabilitet, argsinthet eller ökad konfliktbenägenhet
  3. Påtaglig nedstämdhet, hopplöshetskänslor eller självnedvärderande tankar
  4. Påtagligt höjd ångestnivå, anspändhet och/eller en känsla av att vara uppskruvad eller på helspänn
  5. Minskat intresse för vardagliga aktiviteter
  6. Koncentrationssvårigheter
  7. Trötthet eller påtaglig energilöshet
  8. Tydlig aptitförändring
  9. Sömnstörning
  10. Känsla av att vara överväldigad eller kontrollförlust
  11. Kroppsliga symptom som ömma bröst, led- eller muskelvärk, känsla av att vara uppsvälld, eller viktuppgång

Ordet “påtagligt” återkommer i listan, vilket betyder att det handlar om symptom som är så starka att de inte går att bortse ifrån. Graden av exempelvis nedstämdhet kan jämföras med att lida av en depression, med skillnaden att symptomen klingar av när mensen kommer eller strax därefter. 

För att få diagnosen PMDS ska ett av de symptom man lider av vara någon av de fem första i listan. Just de känslomässiga symptomen är de som främst karaktäriserar PMDS. De uppstår under den andra halvan av menscykeln, efter ägglossning och innan mens, den s.k. lutealfasen. Vissa får symptom även under ägglossningen. När mensen startat, eller ett par dagar efter, klingar besvären av. Under den första halvan av menscykeln är man besvärsfri.

Runt 3-5% av alla med en aktiv menscykel beräknas vara drabbade. Vissa forskare inom området hävdar att det sannolikt är ännu vanligare än så. Det finns nämligen en stor grupp som har svåra symptom och stora problem i vardagen till följd av dem, men som inte har fem olika symptom. I studier som inkluderat även denna grupp hamnar siffran istället på mer än det dubbla, uppåt 16%. 

Vad orsakar PMDS? 

Man vet ännu inte vad som orsakar PMDS, även om det är tydligt att problematiken har ett samband med hormonella processer under lutealfasen. De flesta teorier som förts fram om orsaker till PMDS handlar om att de som drabbas kan ha en ökad känslighet för de hormonfluktuationer som sker efter ägglossningen, eller för andra processer i kroppen som hänger samman med hormonfluktuationerna. Nyare forskning indikerar att allopregnanolone, en s.k. metabolit av hormonet progesteron, kan spela en nyckelroll i PMDS. Allopregnanolone aktiverar vissa receptorer för signalsubstanser i hjärnan (GABA-A), och denna process tycks vara kopplad till de humörsymptom som uppstår under lutealfasen.

Läkemedel för behandling av PMDS 

Förstahandsvalet för behandling av PMDS är SSRI-preparat, den vanligaste typen av s.k. antidepressiva mediciner. Dessa kan antingen tas endast under lutealfasen, eller kontinuerligt i låg dos. SSRI-medicinering har visat sig vara hjälpsamt i forskningsstudier, men hjälper tyvärr långt ifrån alla. Att ta kombinerade p-piller hjälper en del, medan andra tvärtom blir sämre av att ta dem. En annan medicin som används ibland är spironolakton, en vätskedrivande substans som också visat sig kunna lindra psykiska symptom. 

Om varken SSRI, p-piller eller spironolakton hjälper, och PMDS-besvären är mycket svåra, kan behandling med GnRH-agonister bli aktuellt. Då stoppas ägglossningen och kroppen försätts i ett tillfälligt klimakterium.  

Det pågår också forskning om nya mediciner utifrån teorin om att allopregnanolone har en avgörande påverkan vid PMDS.

Psykologisk behandling av PMDS

Den psykologiska behandling för PMDS som främst studerats i forskning är KBT, kognitiv beteendedeterapi. Det finns ännu relativt få studier om KBT för PMDS. Den forskning som finns pekar mot att det är en hjälpsam behandling för att minska de psykologiska symptomen och öka livskvaliteten, men mer forskning behövs. 

Behandlingen syftar till att minska de psykologiska pålagringseffekter som kan uppstå till följd av hur man förhåller sig till symptomen och hur man hanterar dem. Det kan jämföras med att metoder för fysisk avspänning kan minska menssmärta. När vi får ont spänner vi oss ofta automatiskt, vilket om smärtan pågår länge till slut bidrar till att förvärra den. Även om mensvärkarna i sig inte upphör med fysiska avspänningsövningar, minskar smärtan genom att pålagringseffekten av kronisk muskelspänning försvinner. 

På samma vis som att spänna sig kan förvärra fysisk smärta, kan de strategier man tar till för att hantera psykologiska symptom bidra till att förvärra dem.  

Exempelvis kan det handla om att man kämpar för att trycka undan sin ilska, eftersom man är rädd att få ett utbrott och såra någon närstående. Det kan låta som en god idé vid första anblick, men problemet med att försöka trycka undan starka känslor är att de då tenderar att bli ännu starkare. Och till slut exploderar man ändå, ofta med skuld- och skamkänslor som följd.

Ett annat exempel kan vara att man drar sig undan och grubblar när man känner sig mycket nedstämd. Det är en naturlig reaktion, men det kan tyvärr leda till att nedstämdheten förvärras. Man blir ensam med sina depressiva tankar, istället för att kunna få stöd av en partner eller vän eller kanske skingra tankarna för en stund med något man tycker om att göra.  

Genom att synliggöra dessa mönster, där sättet att hantera symptomen bidrar till att förvärra dem, kan man i behandlingen utforska och prova andra strategier som blir mer hjälpsamma. Några exempel på behandlingsinterventioner som kan ingå i en KBT för PMDS är:

  • att hitta de enklaste möjliga beteenden som hjälper en att skifta fokus
  • strategier för att kunna möta starka känslor utan att agera impulsivt på dem
  • hur man kan söka stöd från andra fast det är det sista man känner för
  • att minska självkritiskt tänkande
  • att anpassa sin aktivitetsnivå och kraven man ställer på sig själv
  • olika avslappningsövningar

Livsstilsförändringar vid PMDS

Det finns också en mängd livsstilsförändringar som ibland rekommenderas vid PMDS, t.ex. att motionera oftare, kostförändringar som att minska sitt intag av socker, salt, koffein, vetemjöl m.m., eller att ta tillskott av vissa vitaminer och mineraler. Forskningen är även här ganska skral. 

Vägen framåt? 

Sammanfattningsvis finns det ännu mycket vi inte vet om PMDS, exempelvis varför vissa drabbas och vad som kan hjälpa. Forskningen kring behandling av PMDS har inte kommit särskilt långt, speciellt om man jämför med de psykiatriska diagnoser som är lika vanliga. För t.ex. paniksyndrom, som drabbar ungefär lika många som PMDS, finns det sedan länge väl beforskade behandlingar. Förhoppningsvis kan forskningen om medicinsk såväl som psykologisk behandling för PMDS få en mer framträdande plats. Det är dags att ta PMDS på lika stort allvar som andra diagnoser med liknande symptom, oavsett vad orsakerna till symptomen kan vara.

Menu