Minoritetsstress: de få människornas avgrund

Känslan av att inte passa in i normen, och ovanpå det vara rädd för att bli utsatt och ifrågasatt för den man är. Det är vardag för de som lever med minoritetsstress. I vårt samhälle finns starka normer kring kön och sexualitet, som gör att hbtqi-personer exkluderas men också utsätts för fördomar, okunskap, hat, trakasserier och våld. I det här inlägget skriver Beatrice Lindéh, psykolog, sexolog, och ordförande i RFSM, om hur det är att leva med minoritetsstress.


Text och bild: Beatrice Lindéh


 Låt mig ta dig ner i en avgrund, bara för en stund, jag lovar att lyfta upp dig igen. Det kommer att kännas jobbigt, men jag vill dela det här med dig. Och det kommer att bli bra igen, om du läser till slutet.

Minoritetsstress. Känn lite på ordet och fundera över vad det betyder. Är det svårt? Tänk dig då in i följande: Varje dag när du vaknar och klär på dig, klär du dig i en roll som ska dölja den du verkligen är. När någon frågar vad du gjort i helgen, måste du ljuga för att ingen ska avslöja dig.Tänk dig att du inte kan prata om vad du och din/dina partner gör på fritiden, för då skulle någon kunna avslöja din hemlighet. Tänk dig även att alla dina fantasier är tabu och skamfyllda, att allt du känner som kärleksfull omtanke anses vara fult och fel. Tänk dig in i situationen att du inte kan förklara för din läkare var blåmärkena kommer ifrån, och om du gör det kommer ingen ändå att tro dig, de kommer bara hävda misshandel och övergrepp. Tänk dig att behöva vara rädd för att bli mobbad och utsatt på din arbetsplats, utan något skydd från någon. Om någon avslöjar din hemlighet riskerar du utfrysning, ensamhet och att bli av med dina barn om du ligger i vårdnadstvist. Tänk dig att till och med din familj måste skonas från sanningen. Den får aldrig komma fram.

Tänk dig nu att ha den här känslan, och många fler, varje dag under hela ditt liv. Tänk dig att inte ens kunna prata om det här med din psykolog eller terapeut, för när du trevande har försökt så har du fått en stämpel som anknytningsstörd, traumatiserad eller bara generellt konstig.

Det här är minoritetsstress i sadomasochisters, fetischisters och många andras liv. Det finns inget diskrimineringsskydd, det finns dåligt med acceptans, och många är rädda för vad som händer om någon får veta. Ännu värre blir det om man dessutom bryter mot samhällets könsnormer och agerar utom ramarna för vad som är acceptabelt för ens kön. Som att vad man har mellan benen ska bestämma vilka beteenden som är ok. Eller om man dessutom bryter mot de normer som finns inom den specifika minoriteten. Många lider i tysthet, har ångest, blir deprimerade, gör sig själva illa och tar i värsta fall sina egna liv. På grund av ensamhet, skam och rädsla.

Minoritetsstress är en beteckning på alla de negativa känslor som uppkommer hos personer som tillhör minoriteter. Det kan gälla människor som inte ser ut som den lokala befolkningen (som är födda i ett annat land, har föräldrar födda i ett annat land etc.), människor som inte lever inom normativa relationer (t.ex. polyamorösa), har en sexualitet som inte stämmer överens med normen (homosexuella, fetischister, sadomasochister m. fl.), eller tillhör andra minoriteter. För vissa av dessa finns det lagar som skyddar mot diskriminering, vilket i bästa fall kan öka känslan av inkludering och minska minoritetsstressen. Tyvärr skyddas inte alla genom diskrimineringslagen, utan sexuella och relationella minoriteter (polyamorösa, fetischister, sadomasochister m. fl) hamnar idag utanför detta. Något som naturligtvis ökar känslan av utanförskap och minoritetsstress.

Minoritetsstressen är dessutom additiv, vilket innebär att ju fler minoriteter en tillhör, desto mer minoritetsstress upplevs. Detta är naturligtvis på gruppnivå och säger inte så mycket om vad individen upplever. En sak som många gånger slår hårt, nästan hårdare än okunskap och glåpord, är osynliggörandet. Vilket innebär att det inte finns representanter för ens minoritet i olika sammanhang i samhället, som stämmer överens med verkligheten. Det sänder signaler om att en är ensam i sin minoritet, eller inte förtjänar att nämnas.

Den som lever med minoritetsstress upplever många gånger en total utsatthet från samhället, där okunskap får råda och där många inte är intresserade av att få den kunskap som behövs. Vi som psykologer kan uppleva att en sådan person är lite stängd eller håller tillbaka i mötet. Det är därför viktigt att skapa en varm och trygg plats där klienten får känna att hen kan vara sig själv och våga öppna upp om det som känns jobbigt. Det kan vi bland annat göra genom medvetna ordval, exempelvis fråga efter partner istället för man eller fru, använda könsneutrala pronomen, och liknande. Det är viktigt att tänka igenom sina ord innan man går in i klientmötet, så man inte blir ställd om hen inte visar sig vara den man tror.

Det kan också vara bra att ge sig själv kunskap om olika minoriteter, för att slippa ställa frågor till klienten. Det är inte klienten som ska vara en lärobok. Däremot är det bra att visa intresse och fråga kring hur saker som tillhör minoriteten påverkar klienten personligen, eftersom alla människor är olika.

Tyvärr kan vi som psykologer inte förhindra att människor drabbas av minoritetsstress. Det sker för att människor i samhället har svårt att hantera dem som är olika dem själva. Däremot kan vi hjälpa individer att hantera det. Vi kan hjälpa våra klienter att stå emot och våga vara sig själva. Vi kan hjälpa till att lindra ångest och skam, och främja stolthet i den egna personen.

Jag möter många gånger klienter med olika fetischer och relationsformer, som känner sig oförstådda av samhället. De är rädda för att deras familjer eller vänner ska säga upp bekantskapen med dem, eller tycka mindre om dem. Några har gått in i riktigt djupa depressioner, andra har utvecklat ångestproblematik. Ingen av dem har gått oberörda från mig, för de har fått känna sig accepterade, normaliserade och sedda. Jag önskar att alla klienter fick uppleva det här, och att alla psykologer tog till sig av den kunskap som finns.

Du som har behov av att träffa en psykolog som förstår, kan vända dig till RFSU (www.rfsu.se) som har en lista över kinkyvänliga behandlare, eller RFSM (www.rfsm.se) som har en lista över minoritetsvänliga behandlare. Många av oss som finns på listorna är också anslutna till Ahum. 

Du som vill lära dig mer om sexuella minoriteter kan hitta litteraturtips på RFSM:s hemsida, eller se RFSLs fina film om minoritetsstress här

Välkommen att börja din resa mot ett skamfritt liv!

 

 

Foto på Beatrice Lindéh

   

 

Beatrice Lindéh 
Legitimerad psykolog, sexolog, och ordförande i RFSM. Beatrice är inriktad på sexualitet och sexuella problem, relationer, familjerådgivning, ångestproblematik och har kompetens inom särbegåvning. Hon är utbildad i flera olika psykoterapimetoder, och arbetar ofta utifrån KBT och ACT.

 

Ahum
18 mars, 2021

Relaterade bloggposter

Laddar...