Hem  »  Blogginlägg   »   Psykologen Andreas Bergsten pratar om vad du kan förvänta dig av det första psykologbesöket.

Psykologen Andreas Bergsten pratar om vad du kan förvänta dig av det första psykologbesöket.

Många känner sig nervösa och spända inför det första psykologbesöket, ofta på grund av att man inte vet vad som kommer att hända. Vad pratar man egentligen om? Är det okej att utelämna saker som känns för jobbiga att ta upp? Vad händer om det blir pinsam tystnad? Ahums psykolog Andreas Bergsten reder ut alla frågetecken och förklarar vad du kan förvänta dig inför det första mötet.

Jag känner mig väldigt nervös inför det första mötet – kan jag förbereda mig på något sätt?

Du behöver inte förbereda dig alls, utan kan lugnt lita på att psykologen tar ansvar för samtalet. Det som är viktigt att prata om är sådant du bär inom dig och sådant du minns, så du behöver inte repetera eller ta med dig något särskilt material. Vissa tycker att det känns lugnande att tänka på samtalet i förväg och skriva ner några punkter som känns viktiga att ta upp. Det är förstås helt OK, men absolut inget måste.

Jag har tagit mig till psykologens besöksadress och öppnar dörren – vad händer?

Du blir först inbjuden i psykologens samtalsrum. Rummet består oftast av två bekväma stolar (ibland med ett bord emellan) och en dörr att stänga så att samtalet kan ske ostört. Psykologen presenterar sig och du får sedan berätta lite om dig själv och varför du har bokat samtalet.

Vad pratar man om under det första besöket?

Det första samtalet kommer till största del att handla om din situation – varför du är där och vad du vill ha hjälp och stöd med att uppnå. Ni pratar om din bakgrund i stora drag och skissar upp en gemensam bild av ditt liv och var du befinner dig just nu.

Psykologen berättar om sitt arbetetssätt och ni slutar med att formulera mål och hur fortsättningen ska se ut. 

Kommer psykologen att ställa frågor eller måste jag själv ta initiativet och berätta?

Psykologen kommer att ställa frågor, men också uppmuntra dig att berätta fritt.

Tempot i psykologsamtal är ofta långsammare än i andra samtal. Detta ger dig tid att tänka och känna efter. Psykologen vet att de frågor som ni tar upp inte har några enkla svar — det är därför ni hjälps åt att undersöka dem.

Är det okej om jag utelämnar saker och händelser som jag inte vill dela med mig av?

Du bestämmer själv när du känner dig trygg att dela med dig, och vad du vill ta upp. Vissa saker kan vara jobbiga att prata om, men det är ofta dessa som är viktiga för psykologen att veta för att kunna förstå din situation. Därför är det ett mål för er båda att skapa ett tryggt och tillitsfullt samtalsklimat.

Kan psykologen berätta vad vi pratat om för andra?

Nej, psykologen har tystnadsplikt som regleras i Hälso- och sjukvårdens lagar om sekretess och patientdata. De enda fall där tystnadsplikten kan brytas är om det handlar om fara för liv, barn som far illa, eller allvarliga brott. 

Jag är rädd för att känna mig obekväm. Jag kanske känner mig skamsen och rädd att bli dömd. Vad händer om jag inte får fram orden? Om det blir tyst?

Psykologsamtal har ofta en dubbelhet. Å ena sidan är det skönt att tala fritt med någon som står utanför, vars enda roll i ditt liv är att stödja dig. Å andra sidan är det jobbigt att sätta ord på sådant som du i vanliga fall känner dig obekväm med att prata om.

Psykologen är van vid situationen, och ansvarar för att samtalen blir givande för dig. Men din vilja att närma dig det jobbiga är också en förutsättning. Om du känner dig obekväm är det bra om du säger det, så att psykologen kan göra sitt bästa för att du ska känna dig fri i samtalet. Det är också troligt att psykologen frågar dig om vilka känslor du upplever under samtalets gång. 

Vad säger jag om jag inte tycker att det verkar vara något för mig?

Då säger du det. Du går i terapi för din egen skull, och psykologen blir inte förolämpad om du inte vill fortsätta. En del kommer för att få råd och stöd i en akut situation, och kanske känner sig hjälpta av ett eller ett par samtal. Andra märker att det är bra för dem med en längre kontakt. En del tycker inte att samtalen ger vad de behöver.

Det är däremot bra att passa på att tala om vad du hade hoppats på och om det finns andra sätt för dig att bli hjälpt. Ibland är det också just genom att prata om vad som är bekvämt och obekvämt som du och psykologen kan komma fram till ett upplägg som känns rätt för just dig.

Menu