När vi tappar känslan av samhörighet

Vad är egentligen kärlek och vad är det som händer när vi tappar bort känslan av samhörighet i en kärleksrelation? I mitt arbete som parterapeut och familjerådgivare träffar jag dagligen par som är djupt olyckliga över att deras kärleksförhållanden alltmer äts upp av konflikter och bråk och att de inte längre känner igen människan de en gång förälskat sig i. Båda parter känner sig ensamma, övergivna missförstådda och avvisade. Till slut blir de rädda och uppgivna. Finns det sätt att hitta tillbaka till varandra? Och hur gör man för att nå dit i så fall?


Text: Nina Sundvall


När par kommer till min mottagning efterfrågar de ofta ”verktyg” och kommunikationsstrategier. I denna önskan ligger ett rop om hjälp och en förhoppning om att hitta tillbaka till människan man älskar. Människan är en relationell varelse, hennes behov av nära relationer med andra är absolut. En individs svårigheter visar sig oftast vara förknippade med hennes tidiga relationserfarenheter. Att lära ut kommunikationsstrategier och ”verktyg” som ett sätt bota lidandet blir därför i regel enbart en reparation på ytan – bråk och konflikter är bara toppen av isberget. För att hjälpa par att får en ökad förståelse för varandra och en fördjupad kontakt arbetar jag med metoden Emotionellt Fokuserad Terapi med par. Metoden har sin utgångspunkt i människans behov att knyta nära och trygga känslomässiga band och känna samhörighet med andra. Metoden har starkt vetenskapligt stöd och dess effekt håller i sig efter terapin.

Sedan länge är vi kärlekens syfte på spåren. Redan 1760 skrev en spansk biskop i ett brev till sina överordnade att barn på barnhem regelbundet ”dog av sorg” trots att de hade både tak över huvudet och möjlighet att äta sig mätta varje dag. På 1930- och 1940-talen dog många föräldralösa barn på sjukhus fast det enda de inte fick var beröring och känslomässig kontakt. Allt fler psykiatriker började intressera sig för dessa barn som var fysiskt friska men som föreföll likgiltiga och var oförmögna att relatera till andra. Den brittiska psykiatrikern John Bowlby brann för detta ämne och samlade ihop alla spridda iakttagelser, rapporter och observationer. Utifrån dessa skapade han en sammanhängande teori om anknytning och det hjälplösa barnets behov av en trygg och känslomässigt tillgänglig vuxen. Bowlbys studier ledde honom till slutsatsen att människan för sin psykiska hälsa är beroende av nära känslomässiga band till andra människor. Han beskrev kvaliteten på dessa band och tidiga emotionella förluster som avgörande för en individs personlighetsutveckling och hennes vanemässiga sätt att knyta an till andra.

I en trygg anknytningsrelation kan vi hitta fyra beteenden: 1.) att vi upprätthåller den emotionella och fysiska närheten med våra närmaste, 2.) att vi söker stöd hos dem när vi är osäkra, upprörda eller känner oss ledsna, 3.) att vi saknar dem när vi är skilda åt och 4.) att vi litar på att de ska finnas där för oss när vi behöver dem.

Anknytningsteorin, som först förlöjligades, ledde senare till att revolutionera vårt sätt att se på relationen mellan barn och deras omsorgspersoner. Bowlby hävdade tidigt att vuxna har samma behov av anknytning, men dessa antaganden avfärdades först, bland annat för att de inte ligger i linje med vad vi i vår kultur förknippar med vuxenhet och känslomässig mognad, nämligen att vara oberoende och självförsörjande. Att vara beroende av andra och inte kunna hävda sig i relationer ses än idag som tecken på svaghet.

Emotionellt Fokuserad Terapi (EMT)

Bowlby hävdade ett ”nyttigt beroende”, något som han beskrev som sammankopplad med förmågan att vända sig till andra för att få känslomässigt stöd. Otaliga studier bekräftar idag Bowlbys tes om vuxen anknytning. Den övergripande slutsatsen är att en känsla av trygg samhörighet mellan parterna är kärnan i positiva kärleksrelationer. Bristen på eller förlusten av samhörighetskänslan mellan kärlekspartner är i längden förgörande för kärleken. När människor förlorar sina nära känslomässiga relationer blir de sjuka, till slut tar ensamheten bokstavligen död på dem. Det är i denna kunskap och förståelse som EFT tar sin utgångspunkt.

Emotionellt Fokuserad Terapi med par sker i tre faser. Den första fasen handlar om att tillsammans med paren kartlägga deras samspelsmönster och skapa en förståelse för hur detta triggas igång och vidmakthålls. Den andra fasen handlar om att sätta stopp för detta mönster och etablera ett nytt sätt att kommunicera med varandra samt träna på detta i terapirummet. Den tredje och sista fasen handlar om att ta med och upprätthålla det nya samspelsmönstret utanför terapirummet. Vad innebär då detta?

Paren som kommer till min mottagning beskriver olika problem och konflikter. Berättelserna kan handla om pengar eller barnuppfostran, hushållssysslor eller bristen på egentid. Vissa par kommer med den smärtsamma erfarenheten av att en part varit otrogen. Oavsett det manifesta innehållet i konflikterna, handlar bråken, grälen och tystnaden i grunden alltid om att paren har förlorat den känslomässiga kontakten med varandra. Under alla hårda ord är de outtalade frågorna parterna ställer till varandra: Kan jag räkna med och lita på dig? Finns du där för mig? Är jag viktig för dig? Accepterar du mig? Behöver du mig?

När vi inte längre kan nå varandra känslomässigt känner vi oss ensamma, arga, ledsna och framförallt rädda. Det är vårt nedärvda alarmsystem i hjärnan som utlöses när vår trygghet och överlevnad är hotad. Det är just det som händer när vi känner att vi inte längre kan nå vår älskade och därmed inte kan vara säkra på att hen finns där för oss.

Livet innebär påfrestningar och i en långvarig relation händer det ofrånkomligen att vi hamnar i konflikt och gör varandra illa. Dessa situationer äventyrar samhörighetskänslan. Alla känner en viss rädsla eller obehag när de grälar med sin partner, men för de av oss som har trygga anknytningsband till varandra är denna känsla övergående. Rädslan avtar när vi inser att hotet inte var verklig och märker att vår partner lugnar och tröstar oss när vi ber om det. Samhörighetskänslan återskapas och vi förblir trygga i vår relation. Om vi dock har svagare anknytningsband och kanske även smärtsamma relationserfarenheter från vår uppväxt, kan rädslan bli överväldigande. I ett försök att hantera rädslan blir vi antingen klängiga och krävande i ett förtvivlat försök att bli lugnad och tröstad, eller så sluter vi oss och drar oss undan i ett försök att lugna oss själva. Allteftersom leder dessa beteenden till ett negativt samspelsmönster där vi i allt mindre utsträckning når fram till varandra. Vi kritiserar, kräver och drar oss undan vilket leder till maktkamper och isande tystnad istället för omfamningar och känslomässig kontakt. 

När jag träffar ett nytt par, vi kan kalla dem Kalle och Lisa, handlar deras samtal ofta om att fastställa vem som har ”mest rätt” eller ”mest fel” i sin beskrivning av vad som pågår i deras relation och orsaken till konflikterna. Ofta beskrivs den andre beteende som anledning till problemen. Kalle kanske uttrycker att det skulle bli bra ”bara Lisa slutar tjata på mig” medan Lisa uttrycker att problemen skulle lösa sig om ”Kalle äntligen slutar jobba så mycket”.

Vad är det som har hänt här? 

I sitt försök att handskas med rädslan att förlora samhörigheten har Kalle och Lisa flytt in i beteendena att angripa respektive dra sig undan. Genom detta ha paret fastnat i en negativ spiral av interaktioner där den enas reaktioner framkallar ännu mer negativa reaktioner hos den andra. Ju mer Lisa kritiserar Kalle för att jobba för mycket, desto mer kommer han dra sig undan i ett försök att skydda sig och ju mer Kalle drar sig undan desto mera kritisk och krävande kommer Lisa agera i ett försök att få fram en reaktion hos Kalle som bekräftar för henne att han bryr sig. I detta mönster finns ingen kausalitet i form av att A leder till B som leder till C och så vidare – vilket är en vanlig förklaringsmodell – utan mönstret pågår cirkulärt parterna emellan och är förstärkande i sig självt. Resultatet är att Kalle och Lisa hamnar allt längre ifrån varandra. Till slut börjar de alltmer se varandra genom ett negativt filter och blir försvarsinställda och på sin vakt.

I detta skede är det ofta hjälpsamt för paret att förstå att båda egentligen försöker bevara och skydda relationen genom sina beteenden. Kalle genom att undvika förödande, smärtsamma konflikter och Lisa genom att försöka skapa kontakt om än i form av bråk och gräl. 

Under lång tid har parterapeuter fått lära sig att själva konflikterna är huvudproblemet i relationen och därför lagt fokus på att lära ut förhandlings- och kommunikationsfärdigheter. Dessa botemedel behandlar dock inte rädslan att mista den andre och längtan efter känslomässig samhörighet. De lär heller inte par hur de ska kunna nå fram till varandra och fortsätta vara i känslomässig kontakt. Kommunikationsfärdigheter kan hjälpa par att få stopp på grälen men ofta till ett pris av att avståndet dem emellan ökar ytterligare.

Men hur kan man göra istället? 

Meningsutbytena i Kalle och Lisas relation utvecklas snabbt och utan att de riktigt förstår vad som händer. Ett första steg i det gemensamma arbetet med Kalle och Lisa är att dra ned tempot i det som händer, så att vi kan få en bättre förståelse för situationen och vad som triggar respektive part. Kalle skulle kunna beskriva hur han redan när han kommer innanför dörren efter en lång arbetsdag hör på Lisas skramlande med kastruller att hon är irriterad. Glädjen över att komma hem till henne förbyts snabbt med känslan av att redan veta hur det kommer att gå, att hon kommer bli arg och kritisera honom. För att undvika konflikten går Kalle direkt till vardagsrummet och sätter på nyheterna. Lisa kanske skulle berätta att hon har lagat mat hela eftermiddagen och dukat fint, att Kalle som vanligt har jobbat över och att han, när han äntligen kommer hem, går han raka vägen till TV:n. Lisa säger att Kalle inte bryr sig om henne. Hon är arg och frustrerad när hon går för att hämta honom till middagen.

Vi utforska deras beskrivningar på djupet för få en mer differentierad förståelse för vad som händer dem emellan. Efter en stunds utforskande kommer Kalle i kontakt med känslan av att aldrig duga. Lisa bara kritiserar och anklagar honom för att inte bryr sig, trots att han kämpar hårt både på jobbet och hemma för att göra henne lycklig. Hans känsla är att han misslyckas med detta gång på gång, vilket leder till att han känner sig mer och mer otillräcklig och blir allt oroligare för att Lisa ska lämna honom. När han blir rädd flyr han in i arbetet. När Kalle i terapirummet kan uttrycka detta istället för att som vanligt sluta sig och dra sig undan, får Lisa syn på Kalle på ett helt nytt sätt.

Lisas beskrivning skulle kunna handla om att hon i grund och botten känner sig övergiven och ensam när Kalle jobbar så mycket. Hon är rädd att allt annat är viktigare för Kalle än vad hon är. När Kalle drar sig undan triggas denna rädsla och hon går på honom för att få kontakt. När Lisa kommer i kontakt med rädslan som finns under ilskan och kan berätta om detta för Kalle utan att kritisera honom, får även han syn på Lisa på ett nytt sätt. När Kalle och Lisa ser på varandra med nya ögon förändras även deras reaktioner på varandra. Tillsamman kan de se hur deras reaktioner triggar rädslan hos den andre och få hen att reagera. Kalle och Lisa får syn på sitt mönster. Enbart detta leder ofta till att det blir lugnare hemma och konflikterna avtar.

Eftersom Kalle och Lisa gått runt i sitt samspelsmönster under en lång tid, behöver detta upprepas många gånger. Stor är rädslan att det nya inte går att lita på. Vågar Kalle verkligen lita på att Lisa älskar honom trots hans brister? Han vet ju att han är dålig på att tala om känslor och hon har varit arg och kritisk under flera år. Lisa tvivlar på om hon verkligen betyder så mycket för honom som han säger. Hans sätt att dra sig undan henne och jobba långa dagar talar ju inte för det. Och går hon att älska, hon som är så krävande? När rädslan smyger sig på, går allt blixtsnabbt. Rädslans uppgift är att skydda oss från faror och den kräver snabba reaktioner. Så när någon part blir rädd är det snabbt hänt att par hamnar i mönstret igen.

Den största delen av terapin handlar därför om att par gång på gång, på det nya sättet, uttrycker sina känslor och behov till varandra på det nya tillgängliga sättet. Och får göra erfarenheten av att den andre svarar genom att finnas kvar, lyssna och ge omsorg. Dessa ögonblick av trygg närhet, där parterna hör varandras önskan om anknytning och kan svara med omsorg är de centrala ögonblicken av förändring i terapin. På sikt skapar dessa erfarenheter ett tryggt band som tål oenigheter, sårade känslor och besvikelser. Varje ny prövning kommer då bara göra dem starkare och fördjupa deras relation.

 

Källor och vidare läsning:

  • Sue Johnson. Håll om mig. Sju livsavgörande samtal om kärlek. OrdGlob Förlag

  • Sue Johnson, anknytningsteori i praktiken. Emotionellt fokuserad terapi (EFT) med individer, par och familjer. Studentlitteratur

  • John Bowlby. En trygg bas: kliniska tillämpningar av anknytningsteorin. Natur och Kultur

 

 Länkar

 

 

Foto på Nina Sundvall

   

 

Nina Sundvall
Socionom och leg. psykoterapeut med psykodynamisk inriktning. Nina är även utbildad familje- och parterapeut. Hon tar emot både enskilda, par och familjer för kortare eller längre kontakt. Utöver svenska erbjuder också Nina terapi på tyska.

Ahum
14 januari, 2021
Laddar...